Det här kanske låter som ett försvarstal...
Idag fick jag följa med min matte och valla. Normalt sett är det husse jag vallar med.
Själva vallningen gick bra, men när matte skulle valla med Grace fick jag sitta i bilen! Matte är inte så planerande och strukturerad att hon har en hundbur eller så. Jag intog direkt första parkett i framsätet.
Men Grace vallade ju som en liten myra. Hon förstår inte att man måste visa sin kraft och pondus så att fåruslingarna sätter lite fart!
Jag försökte med inlevelse förklara detta för Grace genom bilrutan. Du måste runda där, och DÄR måste du stoppa dem. DRIV på! NU då, KOM IGEN!!!!
Ptui... i min inlevelse fick jag något konstigt i munnen.
Nåväl, nu verkar det som om matte vill åka hem. Oooo nej, nu blir hon så där upprört jobbig igen. Men hon kan ju inte vara arg på MIG. Jag har ju bara hjälpt Grace lite....
Ajaj, det verkar tydligen vara nåt med ratten. Hon ringer husse och skyller på att jag har förstört hennes bil. Hon låter inte glad. Men jag har inte gjort nåt.
Ptui.....
